Never Too Loud | Sveriges mysigaste community

Sveriges mysigaste musikcommunity som berör alla typer av rockmusik. Bli medlem, kommentera, betygsätt, och skaka huvud!

Strålande humor med bra musik

Efter att ha släppt en riktigt grym skiva och även en fantastisk liveskiva var det dags att återvända till studion och göra ett försök till att stärka bevisen om varför de är världens bästa rockband – och med Ballbreaker lyckas de om inte annat att visa att de är ensamma om vad de gör.

AC/DC ryckte upp sig enormt med The Razor’s Edge och släppte därefter en riktigt grym liveskiva (Live). Uppföljaren kom att hålla bra form och blev aldrig en besvikelse, även om den inte håller lika hög kvalité som The Razor’s Edge.

Men humorn är tillbaka. Skivan öppnar starkt med den alldeles fantastiska Hard as a Rock som är tillägnad alla naturliga män som har sina behov. AC/DC när de gör sin grej, och när de gör den som bäst.

Ballbreaker kommer därefter att följa ett annorlunda tema. Detta är en skiva med ett helt annat stuk och mer av refränger som verkligen sticker ut. Det känns som att de helt och hållet lagt fokusen på att få en så kraftfull och givande refräng som möjligt.

Och det lyckas dem med. Ballbreaker består rakt igenom av refränger som inte viker sig för en käftsmäll. Låtarna är balanserade och innehåller de viktiga ingredienserna för att framföra en hårdrockslåt som man inte tröttnar på i första taget.

Annars kan man finna skivan ganska töntig. Melodierna är rätt fjantiga och försöker till största del få fram ett gung, och inget illa med det, men jämfört med The Razor’s Edge känns det en aning tanigt.

Men det finns några speciella verk som verkligen sticker ut. The Furor, Boogie Man och framförallt Burnin’ Alive. Förmodligen de bästa låtarna på skivan, och när jag säger det menar jag det – dessa är djävulskt bra.

Annars är skivan inget man direkt lägger på minnet. Egentligen är den inte mer minnesvärd än att man alltid kan sätta igång och njuta. För även om Ballbreaker bara är en bra skiva, och inte mycket mer, är det alltid kul att lyssna på den, och så är det ju oftast med det AC/DC släpper. Det är en säregen musikstil och de är ensamma om att utöva den så perfekt som de gör, och jag kommer alltid att gå tillbaka till Ballbreaker då tillfället kräver det.

 Recension skriven av Glenn Andersson

Ballbreaker (1995)

Release: 26 september 1995
  1. Hard As A Rock
  2. Cover You In Oil
  3. The Furor
  4. Boogie Man
  5. The Honey Roll
  6. Burnin' Alive
  7. Hail Caesar
  8. Love Bomb
  9. Caught With Your Pants Down
  10. Whiskey On The Rocks
  11. Ballbreaker