Never Too Loud | Sveriges mysigaste community

Det började med att Charlie (Kristensson, på gitarr) och Mårten (Pettersson, sång) började lira akustiska Red Hot Chili Peppers-covers till en trummaskin från ett keyboard. Därefter så hörde vi med Pelle (Lindsjö) om han ville hänga med på bas. Sedan så övertalade vi Charlies bror, Dennis, som aldrig spelat trummor tidigare, att jamma lite med oss. Han hittade rätt väldigt snabbt och på den vägen är det.

Det är ingenting som vi har bestämt, vi har aldrig diskuterat över vilken slags musik vi ska spela eller hur vi ska låta, vårt sound har kommit efterhand. Eftersom vi alla har väldigt olika influenser så blir det väldigt blandat, men vi möts på mitten i en blandning som kan beskrivas som funkrock.

Folk reagerar väldigt olika - en del dansar och andra undrar vad vi håller på med, men för det mesta så brukar folk reagera positivt och blir glada när de hör oss.

Vi jammar väldigt mycket och ur det kommer det mesta materialet som vi sedan blandar med feta delar från tidigare jamsessioner. Det är väldigt sällan som någon i bandet kommer med en färdig idé.

Vi diggar alla Red Hot Chili Peppers, men annars är vi väldigt olika i vår musiksmak.

Bra, det finns stora möjligheter och man är beredd att satsa och lägga ner mycket tid.

Det är två helt olika saker som vi tycker lika mycket om. Känslan man får när man kommer på något riktigt coolt i studion är grym på ett sätt, men helt olik känslan man får när man har publiken med sig på scen.

Vi tog kontakt med Erik Sunding som är en av delägarna i Discrete Motion Recordings. Studion var vid en gammal strumpfabrik i Malmö och fyra helger i rad befann vi oss i denna studio. När själva inspelningen var färdig så skickades materialet till Jon Rinneby som mixade och sedan skickade iväg materialet oss.

Vi är extremt nöjda!

Då så är förhoppningsvis är energin för bandet kvar och vi hoppas att vi fortsätter att utvecklas.

Överfett, energi och gung!