Never Too Loud | Sveriges mysigaste community

Sveriges mysigaste musikcommunity som berör alla typer av rockmusik. Bli medlem, kommentera, betygsätt, och skaka huvud!

En annan sida av metalmusikens bestar

Inom metalvärlden är Metallica ett av de mest kända banden och det är inte många som vet om det faktum att de endast för några år sedan var nära på att lägga av just för att de inte samarbetade på det sätt som ett band måste göra. Some Kind Of Monster berättar historien under inspelningen av St. Anger.

Metallica må idag ha sålt hundratusentals skivor och vara det namn flest 14 åringar nämner när de berättar om vilket band de förlorar mest hjärnceller till, men när deras basist Jason Newsted lämnar bandet efter cirka 15 år blir det en obalans i Metallica vilket sedan även resulterar i att James Hetfield lägger in sig på rehabilitering för alkoholproblem. Allt detta gör att det i grund och botten ser ut som att ett framgångsrikt band ska gå ur tiden.

Deras management Q-Prime hyr in Phil Towle, en person som bandet kommer spenderade många timmar med. Hans uppgift är att få bandmedlemmarna på rätt spår igen och förstå att om allting ska fungera som förr måste de börja samarbeta och lära sig av varandra.

Under inspelningen av albumet Metallica, också känt som The Black Album, fick de inte klaga på varandras uppgifter. Hetfield fick inte yttra sig om Ulrichs trumkomp (som Ulrich själv sen kommer säga är enformiga och uttjatade), Hammet fick inte säga något om Hetfields sång och vice versa. De skulle alltså hålla käften och fokusera på sitt område. Detta har definitivt haft en dålig påverkan, även om skivan spelades in 1991. Man får inga detaljer om hur det har varit under inspelningarna av de andra skivorna.

Men de anstränger sig faktiskt för att öka samarbetsgraden. Lars Ulrich öppnar munnen ett flertal gånger och är inte rädd för att yttra sig om sina åsikter. Ulrich talar även ut med den forne Metallica-medlemmen Dave Mustaine som numera spelar i rivalbandet Megadeth. Detta kan mycket möjligt vara det mest intressanta under filmens gång.

Jag som inte uppskattar något av bandets verk förutom debutplattan Kill ’Em All ser antagligen inte filmen på samma sätt som die hard-fansen gör. Jag njuter dock av de två timmarna som bandet levererar och det är intressant att se hur de går tillväga för att lösa sina problem (som alla vet så existerar de än idag, vilket gör att ni vet hur filmen kommer att sluta). Man märker klart och tydligt en förändring när filmen närmar sitt slut, då man även åter ser att bandet backar upp varandra.

Alla som gillar musik, är musiker själva, rådiggar Metallica eller bara vill se hur man kan gå tillväga vid problem borde ta en titt på filmen. Om du inte är intresserad än kan jag väl kanske tipsa om att Twiggy Ramirez, musikskapare och basist från Marilyn Manson, en gång i tiden haft en audition för att ersätta Jason Newsted i Metallica. Med facit i hand vet vi ju att den rollen gick till Robert Trujillo, en person som kom med i bandet när Metallica löst sina problem.

 Recension skriven av Glenn Andersson

Some Kind Of Monster (2004)